​

Bildäck är till stor del baserade på syntetiskt gummi & naturgummi, men innehåller, bland annat, ämnen som ska bidra till däckets hållbarhet. Många av dessa ämnen har påvisad negativ effekt på miljö & hälsa. Till dessa tillhör diverse aromatiska oljor, så som PAH-olja, som kan ha en cancerframkallande effekt.

Bildäck innehåller även olika metaller som kan ha en skadlig effekt på miljön, så som tungmetallen zink. Det är möjligt att olika former av dessa ämnen bioackumuleras till en skadlig halt i miljön och i organismer.

Däckslitage representerar en stor källa av mikroplaster som återfinns i miljön. Mycket av detta hamnar i olika vatten med avrinning från land vilket resulterar i en negativ påverkan på miljön, organismer, och till slut människan (Capolupo et al., 2021; Nawrot et al., 2020; Tamis et al., 2021).

Bly finns naturligt i jordskorpan som olika komplexa föreningar. Det bryts och framställs för att användas i batterier, färg och rörmokeri. Bly från detta hamnar i jord, vatten och atmosfär, det är inte nedbrytbart och påverkar dessa miljöer och associerade organismer negativt.

Det är känt att bly bland annat skadar det centrala nervsystemet, njurar, och bildandet av blodceller hos ryggradsdjur. Det påverkar även ryggradslösa djur och då bly inte har en biologisk funktion i vare sig växter eller djur så bioackumuleras bly och påverkar hela födoväven (Botté et al., 2022; Flora et al., 2006; World Health Organisation, 2021).

Årligen så röks 5–6 biljoner (1 biljon = 1 000 000 000 000) cigaretter. De flesta slängs i naturen och hamnar i olika vatten med vind, regn, och floder. Detta gör fimpen till den mest vanliga form av skräp i kustnära områden.

Fimpar klassas som farligt avfall pga. innehållande toxiska kemikalier, så som nikotin, metaller (tex. kadmium, arsenik), samt andra ämnen som uppstår när tobak bränns, och endast 1 fimp kan kontaminera 1 000 L vatten. Dessa farliga ämnen påverkar organismer negativt på flera olika sätt (Caridi et al., 2020; Oliva et al., 2021; Quéméneur et al., 2020).

Elsparkcykeln har ofta ett batteri baserat på litium-jon (Li-ion), med litium, nickel, koppar och kobolt. Även om dessa ämnen har påvisad negativ effekt på miljö så finns det väldigt lite forskning gällande hur batterier från elsparkcyklar påverkar miljön om en elsparkcykel slängs i natur eller vatten. Däremot finns det data som påvisar negativ påverkan på miljö och människor där litium bryts.

För 1 ton litium används ca 2 miljoner L vatten. Detta vatten tas från människor som har en begränsad tillgång till vatten, vilket resulterar i att det blir ännu svårare för dessa att få det vatten de behöver. Brytning av litium kontaminerar stora ytor med toxiska kemikalier påverkar jord, vatten, och atmosfär.

Batterier baserade på litium kan bara återvinnas till en låg mängd, endast ca 2%. Detta gör att nytt litium konstant behöver brytas för att uppehålla det behov som batterimarknaden har idag (Institute for Energy Research, 2022; Jiang et al., 2020; Marchegiani et al., 2020; Trapp et al., 2022).

Skräpet som hamnat i vattnet blir kvar under lång tid och olika källor visar olika tidsspann. Här är några uppskattningar för vanliga föremål:

Plastpåsar 10-1000 år
Petflaskor 450-1000 år
Tuggummi 5-1000 år
Blöjor & Våtservetter 500-800 år
Cigaretter 10-1000 år
Aluminiumburkar 80-500 år
Glas 1 000 000 år
Gummidäck 50-2000 år
Aluminiumfolie Aldrig
Cellplast (ex. frigolit) Aldrig

(Chamas et al., 2020; Environmental Protection Agency, 2022a, 2022b; Ioannidis, 2010; Pacific Institute, 2007)

Mälarens vatten är en vattentäkt för hela 1,7 miljoner människor. Det samhällsekonomiska värdet som vattnet genererar per år ligger på gigantiska 127 miljarder kronor (beräkning från Svenskt vatten).

Många föremål går att återvinna och därigenom spara på energi. Att återvinna aluminiumburkar kräver 95% mindre energi än om man skulle producera nytt aluminium, med endast 5% av utsläppet av växthusgaser.

Vid återvinning så behövs inte lika mycket rått material brytas, vilket kan leda till minskad belastning på invånare kring dessa gruvor (Earthworks & Oxfam America, 2004; Popov et al., 2016; The World Counts, 2022).